Mindfulness gick rakt in och berörde

När jag häromdagen råkade komma in på Marie Helanders blogg, och läste hur hon beskrev värk som att ständigt ha en elak följeslagare, som gör dig både ledsen, trött och arg - träffade orden mig direkt. Budskapet "Du är inte din smärta" gjorde mig nyfiken och hennes boktips; "Mindfulness - En väg att hantera smärta" lät intressant. Så jag reserverade boken på Höganäs Bibliotek med en gång och hämtade ut den i förra veckan.

Igår dök en fin minnesbild upp på min Facebooksida; när jag och min syster var på Sofiero för exakt ett år sedan. Den bilden innehåller både härliga minnen av sol, skratt och tjejsnack, fika och vackra blommor. Men just igår - och även i dag - gör den mig påmind om att det var exakt där och då som jag först uppmärksammade värken i vänsterfoten. Efter en lång dags promenerande, tänkte jag först att det berodde på fel val av skor, och kunde inte i min vildaste fantasi gissa att det handlade om diskbråck med ischias/nervsmärta... Inte heller kan jag idag förstå att värken är densamma, ett helt år senare...

Nu har jag en "värkhistorik" som går ännu längre bak i tiden och inte "bara" ett år, så det är med andra ord hög tid att hitta nya sätt att hantera vardagen. Därför ska jag läsa boken ordentligt. För redan när jag började läsa några delar av boken, med personliga återberättelser, kom tårarna... och oavsett hur många tårar som vill komma ut, ska jag verkligen läsa hela boken och göra övningarna. För att sluta kämpa mot smärtan, och istället leva med den på bästa möjliga sätt! 

Har du kanske erfarenhet av kronisk värk eller ihållande smärta? Vill du dela med dig av några goda råd? Jag tar tacksamt emot dem! Och lovar att återkomma med mina reflektioner från bokläsandet och övningarna!

Måndagskramar från Ulrika

Att fånga dagen och göra det bästa av stunden!

Det är något som känns extra viktigt så här efter semester och ledighet. Jag har redan varit i gång en vecka och det finns mycket att göra - vilket kändes lite stressande igår. Men, hälsa och träning är allra viktigast, så när jag nu hade anmält mig till några av Sans och Balans gratiserbjudanden denna veckan, blev det helt enkelt en förmiddagspaus. Jag var på föreläsningen "Rygghälsa", då naprapaten Björn Hjortstad både berättade och visade olika övningar. Väldigt nyttigt! På väg ut från föreläsningen pratade jag med en tjej som också opererat ryggen och vi delade olika erfarenheter. Därefter njöt jag av en god lunch hemma på altanen, innan jag lite snabbt hämtade en reserverad bok på bibblan. Jag hade lovat att köra min pappa till sjukhuset, för återbesök efter en ögonoperation och bestämde mig för att göra pausen, medan jag väntade på pappa, till en trevlig stund - utan stress.

Parkerade vid Kärnanparken i Helsingborg och tog med mig den lilla tygpåsen som jag packat ned nylånade boken, en handduk och min lilla börs i. Och passade på att njuta av solen och utsikten! Så gjorde jag något helt otippat också... Köpte en liten mjukglass med lakritsströssel! Mmm, som jag njöt! Så hann jag läsa första sidorna i boken "Mindfulness - En väg att hantera smärta" - som verkar spännande! Bara orden på baksidan låter ju toppen; "Den här boken inger ingen falsk tröst, däremot gott om hopp. Läs den, lev den och förbättra din livskvalitet. Det går!"

Tar med mig de andra små intrycken från parken också; förälskade par, kvinnan med snygga klänningen på bänken bredvid, vackra blommor, fotografen som skrattade högt medan hon förevigade ett brudpar, de lekande hundarna och skolungdomar som förmodligen hade gympa. Och så trevliga samtal med pappa i bilen förstås! 

Alla dagar blir inte som man tänkt sig, men kan bli riktigt bra ändå!

Tisdagskramar från Ulrika

Dansa i högklackat!

Så har jag haft semesterdagar på riktigt! Umgåtts med min familj, besökt vänner och njutit av mängder med frisk luft, god mat och en del salta bad. Firat födelsedag och blivit bortskämd, varit på fest och fyllt på "goda vänner-kontot". Det bästa av allt var nog att jag på sätt och vis nått ett delmål något tidigare...

Redan efter operationen, när jag märkte att nervsmärtan i benet och foten inte alls gett med sig, hade jag tanken på att dansa i högklackade skor igen. Efter månader av rehab, när rörligheten blivit bättre men värken var kvar, preciserade jag tiden för delmålet lite mer. Att kunna ha högklackat när jag och kära maken firar vår 10-åriga bröllopsdag i augusti....

Häromdagen ringde min läkare för en slutlig avstämning, som resulterade i att jag nu "officiellt" är frisk - även om varken knoppen eller kroppen kan hålla med om det. Kanske var det därför som jag struntade fullständigt i konsekvenserna och använde mina nya fina "toffel-sandaler" med klack hela lördagskvällen? Och dansade! Utan att få mer ont. Ibland funkar "Just do it"-principen riktigt bra!

"Ingen sommar utan salta bad"  - eller hur?

Semesterkramar från Ulrika