These shoes were made for walking...

Nu var det länge sedan jag bloggade om hälsa, mat och min resa mot ett värkfritt liv. Jag kommer fortsätta att skriva mellan varven - när jag har tid, ork och något "vettigt" att berätta eller tipsa om. Så jag hoppas du vill fortsätta hänga med!

Idag gör jag ett litet kort inlägg, för att berätta "status" - hur jag mår idag. Intressant? Nja, kanske inte för alla, men ur ett hälsoperspektiv och för dig som också kämpar med rehab och mot ett friskmål, kan det eventuellt kännas "peppande" - tror jag. Hur menar jag nu? Jo, Diskbråcks-Ulle var nämligen på status-koll hos en sjukgymnast i förra veckan. För att få veta hur det står till med nerverna i vänsterbenet och för att få ett nytt, professionellt utlåtande om min styrka och aktuella hälsa. Och så var jag nyfiken på om eller när jag skulle kunna börja löpträna så smått igen...

Besöket var verkligen på tiden! Jag har ju tränat på egen hand sedan jag lämnade första sjukgymnasten i juni förra året. Har lagt till vattenpilates, medicinsk yoga och har promenerat en hel del, både med och utan stavar. Det jag "råkat" glömma bort, trots att jag tänker på det väldigt ofta, det är bålstabiliteten! Ja, förutom att jag ju börjat sitta på hästryggen igen förstås... 

Resultatet av mitt första sjukgymnastbesök är jag nöjd med. Nerverna (i benet och foten alltså!) är ännu inte som de ska, men jag har relativt god styrka. Jag kan fortsätta med den träning jag redan har varje vecka, men det krävs mer magstyrka innan jag ska börja löpträna. Så nu ska jag träna magmusklerna på ett ganska försiktigt sätt, bl.a. med hjälp av en Pilatesboll, för att slutligen komma fram till ett lämpligt styrketräningsprogram. Ett steg i taget - mot en bra mycket friskare och starkare Ulrika!

Fortsätter med promenader ett tag till - och det är ju något jag gillar också!

Yes, vi lagar fortfarande mat som passar vår blodgrupp. Här är det min man som tillagat ett aubergine-recept, som jag fick tips om - och som du hittar hos Mathem.

Hälsokramar från Höganäs

Inspirerande böcker för din hälsa

Igår var jag iväg på ännu ett coaching-tillfälle och det är verkligen nyttigt. Själva "jobbet", med att komma vidare och finna lösningar på problem eller så, det står jag ju själv för. Och det kanske är just det som gör det så framgångsrikt; att det inte är något "quick-fix" utan nytt/nya sätt att tänka, agera och leva. Hur som helst, väldigt lärorikt och rekommenderas!

Eftersom både min coach och jag gillar att prata om andra saker också - efteråt - hamnade vi denna gång inom temat hälsa och mat. Jag berättade kort om min hälsoresa och skickade direkt några länkar - både till den här bloggen, men även till de böcker som varit till glädje för mig när jag startade hälsoresan redan för ett år sedan. Sedan dröjde det bara till kvällen innan jag fick ett glatt meddelande med bilder på böcker som hade lånats på biblioteket. Och jag blir såå glad av att kunna inspirera!

Så här kommer nu några boktips, för dig som är nyfiken på att leva gluten- och mjölkfritt, kanske vill minska ner på socker och som vill läsa mer om s.k. blodgruppskost:

• Gluten- och mjölkfritt: "Clean cooking" av Elisabeth Johansson. Jag fick boken i julklapp och har själv bara hunnit prova Chiapuddingen och muffinsen, men det jag  redan gillar med boken är bilderna och tydligheten.

• Sockerfritt: "Sockerdetox" av Filippa Salomonsson. Jag och min man följde denna bok helt under en tre veckors detox och om det är så att du behöver bryta ett starkt sockersug, är min rekommendation att göra något i den här stilen! Det blir ett nyttigt och roligt startskott på din resa mot ett mer hälsosamt liv - jag lovar. Bara känslan av att ha lyckats är underbar!
  
  Du kan läsa tidigare inlägg om hur jag genomförde denna Sockerdetox och hur jag sedan utvärderade den efteråt, i mina reflektioner.
  

• Blodgruppskost: "AB-nollmetoden med Ulrika" av Ulrika Davidsson. För dig som också tror att våra kroppar är unika och därför reagerar olika på det vi stoppar i oss. Jag var själv lite skeptisk inför två-veckors-programmet i boken, som lovade att jag skulle tappa 4 kilo. För mig var liksom målet att må bättre, minska värk i kropp och knopp - inte gå ner i vikt. Men, det stämde faktiskt! Därefter har jag tappat fler kilon; de som jag aldrig gick ner efter graviditeten för tio år sedan. Så nu håller jag en idealvikt och känner mig lätt på ett hälsosamt sätt!
  
  Här kan du läsa hur min första vecka med blodgruppskost var. Nyfiken på ännu mer kring blodgruppskost, så ska du läsa blogginlägget "Tankar du rätt bränsle till bilen?"
  
  

Sist, men inte minst, lägger jag till ett tips om att baka goda, gluten- och mjölkfria bullar! Receptet hittar du också via ett tidigare blogginlägg. Om du har några frågor, är du alltid välkommen att kontakta mig. Jag är ingen hälsoexpert, men har provat ett och annat under åren...

Hälsokramar från Ulrika

Nystart!

Nytt år innebär nya tag - både på mat- och träningsfronten!

Att det blivit lite småslarv med maten här och där under hela december, det råder det inget tvivel om. Glöggmingel, julfirande och middagsbjudningar med framför allt mycket mer socker och små (men många) undantag med blodgruppskosten. Under december åkte jag dessutom på en rejäl förkylning, som resulterade i färre träningstillfällen. Alla dessa faktorer har fått tydlig effekt på min hälsa...

Tydligast märks det på värken och då framför allt migränen. Senaste dagarna har varit djävulska, rent ut sagt! Och även om just migränen med all sannolikhet är kopplad till det hormonella (menstruationen), har jag tidigare märkt stor skillnad på anfallen - när jag ätit rätt och tränat. 

Bild från Arla

Så nu är det helt enkelt dags för omstart 👍 Idag gick vi igenom veckomatsedeln och kära maken var och handlade. Vi gjorde vår egen müsli (enligt recept ur min fina julklappsbok "Clean Cooking") och jag rörde även ihop en blåbärschiapudding, som ska stå i kylen över natten. Havremuffins med hallon och blåbär blev det också, när ugnen ändå var igång! 

Ska bli spännande att provsmaka imorgon...

Önskar dig en fin start på 2017!
Hälsokramar från Ulrika 

Firar hälsan - med dubbla känslor

Jag har sagt det förut och säger det igen; det är viktigt att fira! I alla fall för mig! Och vet du vad? Idag är det exakt ett år sedan jag opererades. Även om jag fortfarande kan önska att jag vore ännu mer frisk, kan jag konstatera att jag är så mycket friskare. Läs gärna tidigare inlägg om både operationen och den tuffa starten på rehabiliteringen.

Mitt sätt att fira just idag, var genom en ledig dag. Och smarrig lunch - som blev sushi. Solen sken så härligt och det var riktigt milt väder ute, så jag tog cykeln ner på "stan" - något som inte var att tänka på för några månader sedan. För cykla är fortfarande inte så bekvämt - men det går! Det blev även en sväng inom en loppis, medan jag väntade på att sushin skulle bli klar. Jag köpte faktiskt en lott också - alltid lika spännande!

Riktigt lika spännande var det inte att hämta in dagens post, efter jag parkerat cykeln på uppfarten här hemma. Ett kuvert med avsändare "Region Skåne" fick mig direkt att tänka på sjukvård (och tandvård!) men innerst inne hoppades jag att det hade mer med företagsrelaterade frågor att göra. Min första känsla visade sig - tyvärr - vara den rätta. För i kuvertet låg en enkät, med frågor rörande just min operation - och jag kände återigen hur "opsykologisk" sjukvården är! Att först nu skicka ut 12 sidor med frågor rörande allt kring sjukskrivning och mediciner, till hur jag upplever min arbetssituation, det gör mig faktiskt både förbannad och besviken. Var fanns sjukvården när jag som bäst behövde den? 

Redan dagen efter operationen, med närmare 39 graders feber, skickades jag hem och fick själv ställa frågor och anteckna hur jag skulle "trappa ner" mina mediciner. En generell rehab-plan, som inte alls stämde med mina behov och sedan en sjukskrivning "på nåder" - som helst skulle anpassas efter vad Försäkringskassan skulle säga. De här upplevelserna är anledningen till att jag dragit mig för att boka tid hos ny sjukgymnast, för att få "status" och nya övningar som passar min kropp idag... 

Under hela min "diskbråcksresa" kämpade jag till stor del på egen hand (något som du också kan läsa om i ett tidigare inlägg här i bloggen), eftersom sjukvården främst fokuserade på tillfällig smärtlindring och ett ansvar som endast sträckte sig "här och nu" (med känslan av att bli av med mig som patient så snart som möjligt). I stället för att se hela människan och mig som unik individ! Att nu i detta utskick, med avsändare "Svenska ryggregistret", inte ens kunna inleda med orden "hoppas du mår bättre" är för mig helt ofattbart. Att vara en smula personlig och ödmjuk, det har väl aldrig skadat någon? 

I mitt eget inlägg på Instagram i morse lyfte jag fram det faktum att jag trots allt är bra mycket friskare, att jag är tacksam för allt stöd och kärlek som jag fick både under värsta sjukperioden och de första tuffa rehab-månaderna, men även för det fortsatta peppandet. Som betyder massor!

Nu väntar onsdagens bästa; yoga-passet! 

Starkare Hälsokramar från Ulrika

Konsten att slappna av hos tandläkaren...

Jag har aldrig gillat att gå till tandläkaren. Efter varje besök säger jag till mig själv att använda tandtråd flitigare, så att jag förhoppningsvis slipper laga hål. Men, jag fortsätter faktiskt att slarva lite, även om jag är väldigt flitig med tandborsten. Ibland klarar jag mig med ett besök hos tandhygienisten, fast inte i år... En liten bit av en gammal lagning hade lossnat och det såg även ut att ha bildats lite karies i tanden. Även i tanden bredvid. Såklart... Jag hade egentligen tid förra veckan, men då vaknade jag med migrän och vågade inte pressa mitt stackars huvud ytterligare. Så hade jag tur att få ett återbud idag, och har laddat hela helgen - mentalt alltså.

Har andats in och ut genom näsan, på lugnaste yoga-vis. Har tänkt positiva tankar; att det är sådan tur att tandvård finns och att jag har frisktandvård, så att jag åtminstone inte betalar en stor summa vid varje besök. Tror du att det hjälpte? Nepp, tyvärr inte! Tror faktiskt att jag har en släng av tandläkarskräck, eller det som kanske mer psykologiskt kan kallas tandvårdsrädsla.

Idag var jag på plats fem minuter innan, men fick direkt besked om att tandläkaren var något försenad. Efter ca 20 minuter och två toalettbesök, massa andning, lite "facebookande" och en snabb bläddring i dagens tidning, blev det min tur. Och vilket omtänksamt team som mötte mig! Full förståelse för min ångest och så kommunikativa. Jag är egentligen inte rädd för själva smärtan, ifall det borras på en nerv eller så, utan tycker framför allt att det är urjobbigt att gapa i 40-50 minuter. Känslan av att inte kunna andas eller svälja när jag behöver, den är värst.

Just idag bråkade bedövningen något också, så först efter 3-4 försök (och lång tids gapande...) var det dags för själva borrandet. Som gick på ett kick - trots många extra pauser, för min skull. Nu är jag fortfarande rejält bedövad, trött och lugn. Och småskrattar lite så här i efterhand åt Folktandvårdens skämt i väntrummet! Som exempelvis den här "Det var en älg som duschade,så han blev ren" eller "Det var en gång två myror och en stack". Ha ha ha! Slutklämmen på Folktandvårdens reklam är "Även dålig humor förtjänar fina leenden".

"Det var en älg som duschade,så han blev ren" - ha ha ha! (bild från pixabay.com)  

Nu dröjer det i alla fall till mitten av januari, innan det är dags igen! 

Hälsokramar från Ulrika

Vintertrötthet & ökat sötsug...

Det här året har jag mötts av många fler kritiska röster angående vintertid vs. sommartid. Jag själv skulle önska att vi hade "dubbel sommartid" och fick ännu mer av ljuset på eftermiddagen och kvällen. För ärligt talat; vad spelar det för roll om det blir lite ljusare på morgonen? 

Hur som helst, så påverkar ljuset eller snarare brist på ljus, mig väldigt mycket i år. Förra året var jag visserligen liggande 24 timmar om dygnet och åt starka värktabletter, så det går inte att jämföra med. Men i år ville jag se om det blev någon skillnad, med tanke på vår kostomställning. Har det blivit någon skillnad mot tidigare år? Svar nej. Varför då? Jo, för med mörkret kom även sötsuget... Känner du kanske igen dig?

Vi var ju så duktiga och gjorde en sockerdetox i våras och försökte sedan undvika eller minska ner rejält på vanligt socker. Senaste tiden har det inte bara varit mörkt, utan vi har även tillåtit oss att göra många små "undantag"... Typ provsmaka ett nachobröd eller låta både majs, gurka och avokado följa med på tacostallriken (som blodgrupp 0 bör undvika). Ja, då är det kanske inte så konstigt att vi även "trillar dit" när det gäller socker, eller hur? 

Läste precis en artikel som handlar om trötthet och ser bl.a. att sötsug är ett symptom, när det gäller s.k. "årstidsbunden depression". Tror det är dags att leta fram recepten på nyttiga godsaker igen! Och vara flitigare med lunchpromenader, för att få liiite ljus i alla fall. 

Fler som är trötta så här års... (bild från unsplash.com)

(Trötta) Hälsokramar från Ulrika

Lite kexchoklad är väl inte så farligt?

"Äsch, vad spelar ett ynka kexchoklad för roll?" Ungefär så tänkte jag i måndags kväll, när jag spontanköpte ett paket och nästan lyckades smula ner halva sätet i bilen på vägen hem. Gott som bara den var det, men fantastiskt onödigt också. För vad hände sedan? Jo, mitt sockersug var igång....

Självklart gör jag undantag både till fest och vardag, men jag inser så här i efterhand att det är väldigt lätt att trilla dit igen! För egen del vet jag ju att det är stor risk för migrän i samband med en viss vecka i månaden. Att jag just den veckan bör tänka lite extra mycket på vad jag stoppar i mig. Men, som sagt - ingen är perfekt...

Efter kexchokladsmumsandet fortsatte jag att "synda". Under ett av tisdagens kundmöten, tackade jag ja till en macka, för det var ju grovt bröd. Och så lite extra kaffe, för det kunde behövas just denna dag. På kvällen var jag bara såå sugen på de där chipsen som låg kvar uppe i skåpet. Inte så farligt med en liten skål, eller hur? Och slutligen onsdag kväll, när jag kom hem efter yogan och kunde sätta mig till ett dukat bord., med ett glas rött till. Mmm, så gott!

Vad blev då summan av kardemumman? Jo, igår morse vaknade jag med migrän. Nu kan jag i och för sig inte backa bandet och utvärdera ifall migränen hade dykt upp ändå, som en hormonell reaktion. Min personliga reflektion är förstås att det jag stoppat i mig har påverkat hela kroppen. 

Å andra sidan är jag väldigt glad för att den där migränattacken som jag fick inte var så kraftig, utan gick att lindra bra mycket lättare än förr i tiden. Så jag är fortfarande på god hälsoväg, eller hur? Men frågan är om jag kommer att använda mitt nya ordspråk fler gånger...? "Hellre lite kexchoklad i magen, än hela stolen nersmulad"  - hmm...

Trevlig helg-Kramar från Ulrika