Lite kexchoklad är väl inte så farligt?

"Äsch, vad spelar ett ynka kexchoklad för roll?" Ungefär så tänkte jag i måndags kväll, när jag spontanköpte ett paket och nästan lyckades smula ner halva sätet i bilen på vägen hem. Gott som bara den var det, men fantastiskt onödigt också. För vad hände sedan? Jo, mitt sockersug var igång....

Självklart gör jag undantag både till fest och vardag, men jag inser så här i efterhand att det är väldigt lätt att trilla dit igen! För egen del vet jag ju att det är stor risk för migrän i samband med en viss vecka i månaden. Att jag just den veckan bör tänka lite extra mycket på vad jag stoppar i mig. Men, som sagt - ingen är perfekt...

Efter kexchokladsmumsandet fortsatte jag att "synda". Under ett av tisdagens kundmöten, tackade jag ja till en macka, för det var ju grovt bröd. Och så lite extra kaffe, för det kunde behövas just denna dag. På kvällen var jag bara såå sugen på de där chipsen som låg kvar uppe i skåpet. Inte så farligt med en liten skål, eller hur? Och slutligen onsdag kväll, när jag kom hem efter yogan och kunde sätta mig till ett dukat bord., med ett glas rött till. Mmm, så gott!

Vad blev då summan av kardemumman? Jo, igår morse vaknade jag med migrän. Nu kan jag i och för sig inte backa bandet och utvärdera ifall migränen hade dykt upp ändå, som en hormonell reaktion. Min personliga reflektion är förstås att det jag stoppat i mig har påverkat hela kroppen. 

Å andra sidan är jag väldigt glad för att den där migränattacken som jag fick inte var så kraftig, utan gick att lindra bra mycket lättare än förr i tiden. Så jag är fortfarande på god hälsoväg, eller hur? Men frågan är om jag kommer att använda mitt nya ordspråk fler gånger...? "Hellre lite kexchoklad i magen, än hela stolen nersmulad"  - hmm...

Trevlig helg-Kramar från Ulrika

Träning - ett naturligt inslag

Jag har nästan alltid rört på mig, på något sätt. Som barn gick jag på gymnastik och under många år var ridning mitt främsta fritidsintresse. Då cyklade jag var och varannan dag till stallet - oftast i motvind båda riktningarna. Ryktade, mockade och red i någon timme eller så. När jag slutade med hästar, för att ha mer tid till andra nöjen, provade jag på en del annat, som exempelvis breakdance och det blev en hel del aerobics under gymnasiet. T.o.m. karate har jag testat! Och så har jag förstås ridit igen, i olika perioder under åren och varit ganska flitig på Friskis & Svettis.

Så det här med hälsa och motion är inte alls något nytt, tvärtom. Jag gillar fart och att röra på mig, men även jag kan bli lite bekväm och som de flesta är jag en "vanemänniska". Därför är det kanske inte så konstigt att just träning inte alltid setts som första prioritet under helgen eller semestern? Eller hur är det för dig?

Men - sedan min diskbråcksresa, är träning A och O! Och eftersom min man inte reser lika mycket längre och dottern kan vara själv på en del aktiviteter, kan vi allt oftare träna tillsammans - något som jag verkligen uppskattar! Så även när vi är iväg under helgen eller på semester. Då försöker vi hitta ett gym eller ta en motionsrunda i friska luften. Eller kanske det blir några yogaövningar på hotellrummet. Precis så var det i lördags, då vi styrke- och konditionstränade ca en timme och så avslutade jag med stretch och några välbehövliga yogarörelser.

I en artikel om träning läser jag: "Hjärnan är bygd för att röra på sig. Det gäller både vuxna och barn, och anledningen till det är att vi har behövt det för överlevnad under nästan hela mänsklighetens historia."

Ett av mina friskmål är att börja rida igen. Det kanske snart är dags igen? 

Bild från unsplash.com

Hälsokramar från Ulrika

Släpp taget en liten stund

Efter en alldeles fantastisk helg, med sådär perfekt kombination av aktiviteter, vaknade jag till en något mer "oviss" måndag. Kände mig en smula fundersam och var inte direkt upplagd för träning. Men, jag hade ju bestämt mig att gå på vattengympa redan vid 9-tiden och då blev det så!

Och kan du gissa hur jag kände mig efteråt? Så mycket bättre! Det är fortfarande en oviss måndag och jag känner mig fortfarande en smula fundersam, men bra mycket starkare i både knopp och kropp!

Så tack Pernilla på Bra Flyt för ett bra träningspass - som fick mig att fokusera på annat ett tag. Det var minsann full fart på det här passet, där merparten var damer i åldern 65+!

Ha en fortsatt fin måndag & härlig start på veckan!

Hälsokram från Ulrika

En höst full av tacksamhet - och hållbarhet förstås!

Igår var det en helt ljuvlig oktoberdag. Solen sken och det blåste visserligen en del, men det gör det ju alltid här i Skåne. Efter några timmar framför datorn, både sittandes och ståendes, kändes det extra bra att röra på kroppen. Det blev en långrunda på närmare 50 minuter, med vackra vyer - som vanligt! Kände mig återigen så otroligt tacksam över att 

1. Kunna gå!
2. Kunna gå en långpromenad
3. Kunna njuta av sol och frisk luft
4. Få välja; dvs. om jag skulle gå en promenad eller inte

För somliga låter säkert mina ord helt flummiga och hur kan en helt vanlig promenad betyda så mycket? Om jag backar bandet och går tillbaka bara ett år, då är det kanske inte så svårt att förstå hur lycklig jag är att slippa stark smärta, sängliggande, mediciner i mängder och den där känslan av maktlöshet och att vara beroende av andras hjälp.

Det är nämligen exakt ett år sedan. Ett helt år sedan jag inte kunde sova på natten, eftersom smärtan i benet och foten tilltog. Ett år sedan jag tog en tablett av den starkare medicinen och hoppades på lindring, men i stället fick ett helt annat resultat. Vaknade med ett kraftigt illamående och var tvungen att kräkas och kunde knappt stå upp pga. smärtan. Svetten rann över hela kroppen. Ringde kära maken, som var på jobbresa, för att få hjälp att styra upp lämning på skolan. Jag kunde liksom inte ta mig någonstans och jag som annars använder telefonen hur mycket som helst, orkade inte ens ringa. När väl dottern kommit iväg, fortsatte illamåendet, värken och huvudvärken och jag kunde inte ta mig ur sängen förrän på kvällen - när maken tack och lov var hemma igen. Jag hade dessutom missat den inplanerade tiden för magnetröntgen. Detta var ändå bara "mjukstarten" på en höst som jag aldrig vill uppleva igen...


Dagens ord från mig är därför de klassiska; "Fånga dagen" 

Njut av de små stunderna! Njut av att få andas, leva - och förhoppningsvis - må bra!

Stor hälsokram från en tacksam Ulrika

PS. Jag är inte riktigt lika flitig med hälsobloggandet längre, men desto mer aktiv vad gäller hållbarheten... i mitt företag Simsalabim Förvandlingsdesign. Men min hälsoresa fortsätter - bara så du vet!