Firar hälsan - med dubbla känslor

Jag har sagt det förut och säger det igen; det är viktigt att fira! I alla fall för mig! Och vet du vad? Idag är det exakt ett år sedan jag opererades. Även om jag fortfarande kan önska att jag vore ännu mer frisk, kan jag konstatera att jag är så mycket friskare. Läs gärna tidigare inlägg om både operationen och den tuffa starten på rehabiliteringen.

Mitt sätt att fira just idag, var genom en ledig dag. Och smarrig lunch - som blev sushi. Solen sken så härligt och det var riktigt milt väder ute, så jag tog cykeln ner på "stan" - något som inte var att tänka på för några månader sedan. För cykla är fortfarande inte så bekvämt - men det går! Det blev även en sväng inom en loppis, medan jag väntade på att sushin skulle bli klar. Jag köpte faktiskt en lott också - alltid lika spännande!

Riktigt lika spännande var det inte att hämta in dagens post, efter jag parkerat cykeln på uppfarten här hemma. Ett kuvert med avsändare "Region Skåne" fick mig direkt att tänka på sjukvård (och tandvård!) men innerst inne hoppades jag att det hade mer med företagsrelaterade frågor att göra. Min första känsla visade sig - tyvärr - vara den rätta. För i kuvertet låg en enkät, med frågor rörande just min operation - och jag kände återigen hur "opsykologisk" sjukvården är! Att först nu skicka ut 12 sidor med frågor rörande allt kring sjukskrivning och mediciner, till hur jag upplever min arbetssituation, det gör mig faktiskt både förbannad och besviken. Var fanns sjukvården när jag som bäst behövde den? 

Redan dagen efter operationen, med närmare 39 graders feber, skickades jag hem och fick själv ställa frågor och anteckna hur jag skulle "trappa ner" mina mediciner. En generell rehab-plan, som inte alls stämde med mina behov och sedan en sjukskrivning "på nåder" - som helst skulle anpassas efter vad Försäkringskassan skulle säga. De här upplevelserna är anledningen till att jag dragit mig för att boka tid hos ny sjukgymnast, för att få "status" och nya övningar som passar min kropp idag... 

Under hela min "diskbråcksresa" kämpade jag till stor del på egen hand (något som du också kan läsa om i ett tidigare inlägg här i bloggen), eftersom sjukvården främst fokuserade på tillfällig smärtlindring och ett ansvar som endast sträckte sig "här och nu" (med känslan av att bli av med mig som patient så snart som möjligt). I stället för att se hela människan och mig som unik individ! Att nu i detta utskick, med avsändare "Svenska ryggregistret", inte ens kunna inleda med orden "hoppas du mår bättre" är för mig helt ofattbart. Att vara en smula personlig och ödmjuk, det har väl aldrig skadat någon? 

I mitt eget inlägg på Instagram i morse lyfte jag fram det faktum att jag trots allt är bra mycket friskare, att jag är tacksam för allt stöd och kärlek som jag fick både under värsta sjukperioden och de första tuffa rehab-månaderna, men även för det fortsatta peppandet. Som betyder massor!

Nu väntar onsdagens bästa; yoga-passet! 

Starkare Hälsokramar från Ulrika

Konsten att slappna av hos tandläkaren...

Jag har aldrig gillat att gå till tandläkaren. Efter varje besök säger jag till mig själv att använda tandtråd flitigare, så att jag förhoppningsvis slipper laga hål. Men, jag fortsätter faktiskt att slarva lite, även om jag är väldigt flitig med tandborsten. Ibland klarar jag mig med ett besök hos tandhygienisten, fast inte i år... En liten bit av en gammal lagning hade lossnat och det såg även ut att ha bildats lite karies i tanden. Även i tanden bredvid. Såklart... Jag hade egentligen tid förra veckan, men då vaknade jag med migrän och vågade inte pressa mitt stackars huvud ytterligare. Så hade jag tur att få ett återbud idag, och har laddat hela helgen - mentalt alltså.

Har andats in och ut genom näsan, på lugnaste yoga-vis. Har tänkt positiva tankar; att det är sådan tur att tandvård finns och att jag har frisktandvård, så att jag åtminstone inte betalar en stor summa vid varje besök. Tror du att det hjälpte? Nepp, tyvärr inte! Tror faktiskt att jag har en släng av tandläkarskräck, eller det som kanske mer psykologiskt kan kallas tandvårdsrädsla.

Idag var jag på plats fem minuter innan, men fick direkt besked om att tandläkaren var något försenad. Efter ca 20 minuter och två toalettbesök, massa andning, lite "facebookande" och en snabb bläddring i dagens tidning, blev det min tur. Och vilket omtänksamt team som mötte mig! Full förståelse för min ångest och så kommunikativa. Jag är egentligen inte rädd för själva smärtan, ifall det borras på en nerv eller så, utan tycker framför allt att det är urjobbigt att gapa i 40-50 minuter. Känslan av att inte kunna andas eller svälja när jag behöver, den är värst.

Just idag bråkade bedövningen något också, så först efter 3-4 försök (och lång tids gapande...) var det dags för själva borrandet. Som gick på ett kick - trots många extra pauser, för min skull. Nu är jag fortfarande rejält bedövad, trött och lugn. Och småskrattar lite så här i efterhand åt Folktandvårdens skämt i väntrummet! Som exempelvis den här "Det var en älg som duschade,så han blev ren" eller "Det var en gång två myror och en stack". Ha ha ha! Slutklämmen på Folktandvårdens reklam är "Även dålig humor förtjänar fina leenden".

"Det var en älg som duschade,så han blev ren" - ha ha ha! (bild från pixabay.com)  

Nu dröjer det i alla fall till mitten av januari, innan det är dags igen! 

Hälsokramar från Ulrika

Vintertrötthet & ökat sötsug...

Det här året har jag mötts av många fler kritiska röster angående vintertid vs. sommartid. Jag själv skulle önska att vi hade "dubbel sommartid" och fick ännu mer av ljuset på eftermiddagen och kvällen. För ärligt talat; vad spelar det för roll om det blir lite ljusare på morgonen? 

Hur som helst, så påverkar ljuset eller snarare brist på ljus, mig väldigt mycket i år. Förra året var jag visserligen liggande 24 timmar om dygnet och åt starka värktabletter, så det går inte att jämföra med. Men i år ville jag se om det blev någon skillnad, med tanke på vår kostomställning. Har det blivit någon skillnad mot tidigare år? Svar nej. Varför då? Jo, för med mörkret kom även sötsuget... Känner du kanske igen dig?

Vi var ju så duktiga och gjorde en sockerdetox i våras och försökte sedan undvika eller minska ner rejält på vanligt socker. Senaste tiden har det inte bara varit mörkt, utan vi har även tillåtit oss att göra många små "undantag"... Typ provsmaka ett nachobröd eller låta både majs, gurka och avokado följa med på tacostallriken (som blodgrupp 0 bör undvika). Ja, då är det kanske inte så konstigt att vi även "trillar dit" när det gäller socker, eller hur? 

Läste precis en artikel som handlar om trötthet och ser bl.a. att sötsug är ett symptom, när det gäller s.k. "årstidsbunden depression". Tror det är dags att leta fram recepten på nyttiga godsaker igen! Och vara flitigare med lunchpromenader, för att få liiite ljus i alla fall. 

Fler som är trötta så här års... (bild från unsplash.com)

(Trötta) Hälsokramar från Ulrika