Firar hälsan - med dubbla känslor

Jag har sagt det förut och säger det igen; det är viktigt att fira! I alla fall för mig! Och vet du vad? Idag är det exakt ett år sedan jag opererades. Även om jag fortfarande kan önska att jag vore ännu mer frisk, kan jag konstatera att jag är så mycket friskare. Läs gärna tidigare inlägg om både operationen och den tuffa starten på rehabiliteringen.

Mitt sätt att fira just idag, var genom en ledig dag. Och smarrig lunch - som blev sushi. Solen sken så härligt och det var riktigt milt väder ute, så jag tog cykeln ner på "stan" - något som inte var att tänka på för några månader sedan. För cykla är fortfarande inte så bekvämt - men det går! Det blev även en sväng inom en loppis, medan jag väntade på att sushin skulle bli klar. Jag köpte faktiskt en lott också - alltid lika spännande!

Riktigt lika spännande var det inte att hämta in dagens post, efter jag parkerat cykeln på uppfarten här hemma. Ett kuvert med avsändare "Region Skåne" fick mig direkt att tänka på sjukvård (och tandvård!) men innerst inne hoppades jag att det hade mer med företagsrelaterade frågor att göra. Min första känsla visade sig - tyvärr - vara den rätta. För i kuvertet låg en enkät, med frågor rörande just min operation - och jag kände återigen hur "opsykologisk" sjukvården är! Att först nu skicka ut 12 sidor med frågor rörande allt kring sjukskrivning och mediciner, till hur jag upplever min arbetssituation, det gör mig faktiskt både förbannad och besviken. Var fanns sjukvården när jag som bäst behövde den? 

Redan dagen efter operationen, med närmare 39 graders feber, skickades jag hem och fick själv ställa frågor och anteckna hur jag skulle "trappa ner" mina mediciner. En generell rehab-plan, som inte alls stämde med mina behov och sedan en sjukskrivning "på nåder" - som helst skulle anpassas efter vad Försäkringskassan skulle säga. De här upplevelserna är anledningen till att jag dragit mig för att boka tid hos ny sjukgymnast, för att få "status" och nya övningar som passar min kropp idag... 

Under hela min "diskbråcksresa" kämpade jag till stor del på egen hand (något som du också kan läsa om i ett tidigare inlägg här i bloggen), eftersom sjukvården främst fokuserade på tillfällig smärtlindring och ett ansvar som endast sträckte sig "här och nu" (med känslan av att bli av med mig som patient så snart som möjligt). I stället för att se hela människan och mig som unik individ! Att nu i detta utskick, med avsändare "Svenska ryggregistret", inte ens kunna inleda med orden "hoppas du mår bättre" är för mig helt ofattbart. Att vara en smula personlig och ödmjuk, det har väl aldrig skadat någon? 

I mitt eget inlägg på Instagram i morse lyfte jag fram det faktum att jag trots allt är bra mycket friskare, att jag är tacksam för allt stöd och kärlek som jag fick både under värsta sjukperioden och de första tuffa rehab-månaderna, men även för det fortsatta peppandet. Som betyder massor!

Nu väntar onsdagens bästa; yoga-passet! 

Starkare Hälsokramar från Ulrika

Konsten att slappna av hos tandläkaren...

Jag har aldrig gillat att gå till tandläkaren. Efter varje besök säger jag till mig själv att använda tandtråd flitigare, så att jag förhoppningsvis slipper laga hål. Men, jag fortsätter faktiskt att slarva lite, även om jag är väldigt flitig med tandborsten. Ibland klarar jag mig med ett besök hos tandhygienisten, fast inte i år... En liten bit av en gammal lagning hade lossnat och det såg även ut att ha bildats lite karies i tanden. Även i tanden bredvid. Såklart... Jag hade egentligen tid förra veckan, men då vaknade jag med migrän och vågade inte pressa mitt stackars huvud ytterligare. Så hade jag tur att få ett återbud idag, och har laddat hela helgen - mentalt alltså.

Har andats in och ut genom näsan, på lugnaste yoga-vis. Har tänkt positiva tankar; att det är sådan tur att tandvård finns och att jag har frisktandvård, så att jag åtminstone inte betalar en stor summa vid varje besök. Tror du att det hjälpte? Nepp, tyvärr inte! Tror faktiskt att jag har en släng av tandläkarskräck, eller det som kanske mer psykologiskt kan kallas tandvårdsrädsla.

Idag var jag på plats fem minuter innan, men fick direkt besked om att tandläkaren var något försenad. Efter ca 20 minuter och två toalettbesök, massa andning, lite "facebookande" och en snabb bläddring i dagens tidning, blev det min tur. Och vilket omtänksamt team som mötte mig! Full förståelse för min ångest och så kommunikativa. Jag är egentligen inte rädd för själva smärtan, ifall det borras på en nerv eller så, utan tycker framför allt att det är urjobbigt att gapa i 40-50 minuter. Känslan av att inte kunna andas eller svälja när jag behöver, den är värst.

Just idag bråkade bedövningen något också, så först efter 3-4 försök (och lång tids gapande...) var det dags för själva borrandet. Som gick på ett kick - trots många extra pauser, för min skull. Nu är jag fortfarande rejält bedövad, trött och lugn. Och småskrattar lite så här i efterhand åt Folktandvårdens skämt i väntrummet! Som exempelvis den här "Det var en älg som duschade,så han blev ren" eller "Det var en gång två myror och en stack". Ha ha ha! Slutklämmen på Folktandvårdens reklam är "Även dålig humor förtjänar fina leenden".

"Det var en älg som duschade,så han blev ren" - ha ha ha! (bild från pixabay.com)  

Nu dröjer det i alla fall till mitten av januari, innan det är dags igen! 

Hälsokramar från Ulrika

Vintertrötthet & ökat sötsug...

Det här året har jag mötts av många fler kritiska röster angående vintertid vs. sommartid. Jag själv skulle önska att vi hade "dubbel sommartid" och fick ännu mer av ljuset på eftermiddagen och kvällen. För ärligt talat; vad spelar det för roll om det blir lite ljusare på morgonen? 

Hur som helst, så påverkar ljuset eller snarare brist på ljus, mig väldigt mycket i år. Förra året var jag visserligen liggande 24 timmar om dygnet och åt starka värktabletter, så det går inte att jämföra med. Men i år ville jag se om det blev någon skillnad, med tanke på vår kostomställning. Har det blivit någon skillnad mot tidigare år? Svar nej. Varför då? Jo, för med mörkret kom även sötsuget... Känner du kanske igen dig?

Vi var ju så duktiga och gjorde en sockerdetox i våras och försökte sedan undvika eller minska ner rejält på vanligt socker. Senaste tiden har det inte bara varit mörkt, utan vi har även tillåtit oss att göra många små "undantag"... Typ provsmaka ett nachobröd eller låta både majs, gurka och avokado följa med på tacostallriken (som blodgrupp 0 bör undvika). Ja, då är det kanske inte så konstigt att vi även "trillar dit" när det gäller socker, eller hur? 

Läste precis en artikel som handlar om trötthet och ser bl.a. att sötsug är ett symptom, när det gäller s.k. "årstidsbunden depression". Tror det är dags att leta fram recepten på nyttiga godsaker igen! Och vara flitigare med lunchpromenader, för att få liiite ljus i alla fall. 

Fler som är trötta så här års... (bild från unsplash.com)

(Trötta) Hälsokramar från Ulrika

Lite kexchoklad är väl inte så farligt?

"Äsch, vad spelar ett ynka kexchoklad för roll?" Ungefär så tänkte jag i måndags kväll, när jag spontanköpte ett paket och nästan lyckades smula ner halva sätet i bilen på vägen hem. Gott som bara den var det, men fantastiskt onödigt också. För vad hände sedan? Jo, mitt sockersug var igång....

Självklart gör jag undantag både till fest och vardag, men jag inser så här i efterhand att det är väldigt lätt att trilla dit igen! För egen del vet jag ju att det är stor risk för migrän i samband med en viss vecka i månaden. Att jag just den veckan bör tänka lite extra mycket på vad jag stoppar i mig. Men, som sagt - ingen är perfekt...

Efter kexchokladsmumsandet fortsatte jag att "synda". Under ett av tisdagens kundmöten, tackade jag ja till en macka, för det var ju grovt bröd. Och så lite extra kaffe, för det kunde behövas just denna dag. På kvällen var jag bara såå sugen på de där chipsen som låg kvar uppe i skåpet. Inte så farligt med en liten skål, eller hur? Och slutligen onsdag kväll, när jag kom hem efter yogan och kunde sätta mig till ett dukat bord., med ett glas rött till. Mmm, så gott!

Vad blev då summan av kardemumman? Jo, igår morse vaknade jag med migrän. Nu kan jag i och för sig inte backa bandet och utvärdera ifall migränen hade dykt upp ändå, som en hormonell reaktion. Min personliga reflektion är förstås att det jag stoppat i mig har påverkat hela kroppen. 

Å andra sidan är jag väldigt glad för att den där migränattacken som jag fick inte var så kraftig, utan gick att lindra bra mycket lättare än förr i tiden. Så jag är fortfarande på god hälsoväg, eller hur? Men frågan är om jag kommer att använda mitt nya ordspråk fler gånger...? "Hellre lite kexchoklad i magen, än hela stolen nersmulad"  - hmm...

Trevlig helg-Kramar från Ulrika

Träning - ett naturligt inslag

Jag har nästan alltid rört på mig, på något sätt. Som barn gick jag på gymnastik och under många år var ridning mitt främsta fritidsintresse. Då cyklade jag var och varannan dag till stallet - oftast i motvind båda riktningarna. Ryktade, mockade och red i någon timme eller så. När jag slutade med hästar, för att ha mer tid till andra nöjen, provade jag på en del annat, som exempelvis breakdance och det blev en hel del aerobics under gymnasiet. T.o.m. karate har jag testat! Och så har jag förstås ridit igen, i olika perioder under åren och varit ganska flitig på Friskis & Svettis.

Så det här med hälsa och motion är inte alls något nytt, tvärtom. Jag gillar fart och att röra på mig, men även jag kan bli lite bekväm och som de flesta är jag en "vanemänniska". Därför är det kanske inte så konstigt att just träning inte alltid setts som första prioritet under helgen eller semestern? Eller hur är det för dig?

Men - sedan min diskbråcksresa, är träning A och O! Och eftersom min man inte reser lika mycket längre och dottern kan vara själv på en del aktiviteter, kan vi allt oftare träna tillsammans - något som jag verkligen uppskattar! Så även när vi är iväg under helgen eller på semester. Då försöker vi hitta ett gym eller ta en motionsrunda i friska luften. Eller kanske det blir några yogaövningar på hotellrummet. Precis så var det i lördags, då vi styrke- och konditionstränade ca en timme och så avslutade jag med stretch och några välbehövliga yogarörelser.

I en artikel om träning läser jag: "Hjärnan är bygd för att röra på sig. Det gäller både vuxna och barn, och anledningen till det är att vi har behövt det för överlevnad under nästan hela mänsklighetens historia."

Ett av mina friskmål är att börja rida igen. Det kanske snart är dags igen? 

Bild från unsplash.com

Hälsokramar från Ulrika

Släpp taget en liten stund

Efter en alldeles fantastisk helg, med sådär perfekt kombination av aktiviteter, vaknade jag till en något mer "oviss" måndag. Kände mig en smula fundersam och var inte direkt upplagd för träning. Men, jag hade ju bestämt mig att gå på vattengympa redan vid 9-tiden och då blev det så!

Och kan du gissa hur jag kände mig efteråt? Så mycket bättre! Det är fortfarande en oviss måndag och jag känner mig fortfarande en smula fundersam, men bra mycket starkare i både knopp och kropp!

Så tack Pernilla på Bra Flyt för ett bra träningspass - som fick mig att fokusera på annat ett tag. Det var minsann full fart på det här passet, där merparten var damer i åldern 65+!

Ha en fortsatt fin måndag & härlig start på veckan!

Hälsokram från Ulrika

En höst full av tacksamhet - och hållbarhet förstås!

Igår var det en helt ljuvlig oktoberdag. Solen sken och det blåste visserligen en del, men det gör det ju alltid här i Skåne. Efter några timmar framför datorn, både sittandes och ståendes, kändes det extra bra att röra på kroppen. Det blev en långrunda på närmare 50 minuter, med vackra vyer - som vanligt! Kände mig återigen så otroligt tacksam över att 

1. Kunna gå!
2. Kunna gå en långpromenad
3. Kunna njuta av sol och frisk luft
4. Få välja; dvs. om jag skulle gå en promenad eller inte

För somliga låter säkert mina ord helt flummiga och hur kan en helt vanlig promenad betyda så mycket? Om jag backar bandet och går tillbaka bara ett år, då är det kanske inte så svårt att förstå hur lycklig jag är att slippa stark smärta, sängliggande, mediciner i mängder och den där känslan av maktlöshet och att vara beroende av andras hjälp.

Det är nämligen exakt ett år sedan. Ett helt år sedan jag inte kunde sova på natten, eftersom smärtan i benet och foten tilltog. Ett år sedan jag tog en tablett av den starkare medicinen och hoppades på lindring, men i stället fick ett helt annat resultat. Vaknade med ett kraftigt illamående och var tvungen att kräkas och kunde knappt stå upp pga. smärtan. Svetten rann över hela kroppen. Ringde kära maken, som var på jobbresa, för att få hjälp att styra upp lämning på skolan. Jag kunde liksom inte ta mig någonstans och jag som annars använder telefonen hur mycket som helst, orkade inte ens ringa. När väl dottern kommit iväg, fortsatte illamåendet, värken och huvudvärken och jag kunde inte ta mig ur sängen förrän på kvällen - när maken tack och lov var hemma igen. Jag hade dessutom missat den inplanerade tiden för magnetröntgen. Detta var ändå bara "mjukstarten" på en höst som jag aldrig vill uppleva igen...


Dagens ord från mig är därför de klassiska; "Fånga dagen" 

Njut av de små stunderna! Njut av att få andas, leva - och förhoppningsvis - må bra!

Stor hälsokram från en tacksam Ulrika

PS. Jag är inte riktigt lika flitig med hälsobloggandet längre, men desto mer aktiv vad gäller hållbarheten... i mitt företag Simsalabim Förvandlingsdesign. Men min hälsoresa fortsätter - bara så du vet!

Tennbröllop & kick-off!

För två veckor sedan firade vi minsann tennbröllop. Yepp, vi har varit gifta i hela tio år! Dagen till ära stod en bukett rosor på matsalsbordet med ett gulligt kort från världens härligaste man. Det finns inte ord att beskriva hur omtänksam, kärleksfull och fantastisk min Henrik är och just nu blir jag ju tårögd bara av att skriva de här orden... Är så tacksam för att du fortfarande vill dela livet med mig!

Minns så väl hur jag startade bröllopsdagen för tio år sedan, med frukost tillsammans med mina två storasystrar. Solen sken, precis som idag, och kvällen innan hade vi tillbringat på restaurang Barfota - med bästa läget vid stranden och havet - och med den vackraste solnedgången. Underbart! Jag kan än idag känna nervositeten och framför allt den ökande pulsen (och värmen!) i taxin på väg till Villa Thalassa, där vi skulle vigas. 

I min växande mage låg vårt härliga mirakel, som visade sig bli världens finaste Olivia! Vi brukar alltid säga att hon faktiskt varit med på vårt bröllop, men hon tycker ändå att vi ska förnya våra löften och ha en fest. Vi får väl se hur det blir med det - kanske om ytterligare tio år?

Vi har redan firat med bubbel och smarrig middag och nu kommer vi fira lite till, genom att åka till sol och värme en vecka! En vecka som även blir en nystart för ett friskt och hälsosamt nytt år tillsammans. Något vi alla är lite extra värda - tycker jag - efter ett år som varit ganska tufft stundtals.  Ikväll packas väskan med några bra böcker, solkräm och flip-flops. Träningsdojjorna får också hänga med såklart! 

Frisyren fixades hos Sanna på StyleIt i Helsingborg

Det var både svettigt och nervöst innan vigseln... och det syns ju på den här bilden!

Vi hade våra egna personliga ord till varandra under vigseln. Väldigt känslosamt, men kan verkligen rekommenderas till alla som gifter sig!

Jag hade själv fixat "strössel" till gästerna, men verkar inte uppskatta det så mycket ändå... 

En vy som jag ser fram emot...

 Ha en fin helg och en härlig vecka! Vädret ser ju faktiskt ut att bli riktigt härligt här hemma också...

Kram från Ulrika

PS. Det går ju alldeles utmärkt att läsa en bra bok på hemmaplan också. För det finns minst 5 hälsofördelar med att läsa - enligt den här artikeln...

Ett händelserikt år - på god väg mot toppen igen!

Som ni kanske förstått vid det här laget, har mitt liv och vardag sett ganska annorlunda ut det senaste året. Jag har gjort allt vad jag kunnat för att först läka men sedan ta bort och rehabilitera ett diskbråck. Under resans gång ville jag sluta helt med mediciner och värktabletter, bl.a. genom att se över kosten - och träningsformer. Sakta men säkert har det känts bättre i hela kroppen - ja, det allmänna välbefinnandet är otroligt mycket bättre - även om själva värken i ben och fot finns kvar. I veckan har jag återigen kikat i backspegeln, för att se alla framsteg i rehabiliteringen som jag faktiskt gjort. För i helgen var det ju exakt ett år sedan jag uppmärksammade värken i foten för första gången - vilket fick mig att tänka lite extra... Men, det har trots allt hänt en del!

I september förra året gjorde jag försiktiga övningar och hoppades på läkning av det konstaterade diskbråcket (som jag då inte visste omfattningen av). I oktober försämrades jag drastiskt och blev helt sängliggande. I november opererades jag, i december kunde jag äntligen lämna hemmet en längre stund och firade julafton hos mina föräldrar. I januari kunde jag gå 1 kilometer och började med sjukgymnastik och akupunktur (både för migrän och hela kroppens läkning). I februari hade vi ätit glutenfritt en månad och jag började med bassängträning. I mars slutade jag med alla mediciner och vi uteslöt även fläskkött i vår kost samtidigt som jag tog beslutet om en hälsopaus. Efter ett mycket gott råd från min syster Susanne - tack återigen! I april började jag med medicinsk yoga och cyklade för första gången lite längre (ja, knappt 1 kilometer alltså...) I slutet av månaden startade jag och maken en 3-veckors sockerdetox och i maj fortsatte vi matresan med att äta s.k. blodgruppskost (kika gärna in i tidigare inlägg om just detta). Först ett 2-veckors program och sedan fortsatte vi att äta enligt vår blodgrupp (nästan helt och fullt i alla fall). Från juni och under resten av sommarmånaderna fortsatte jag med träning på egen hand; i bassäng, stavgång, vanliga promenader, yoga och lite styrketräning.

Resultatet fram till idag? Jo, en lättare Ulrika (både kilo- och energimässigt) med avsevärt mindre migrän och huvudvärk. Bättre hy, tycker min man och jämnare humör tror jag bestämt! Värken är förstås kvar och en del av rädslan - för att få tillbaka den värsta av smärtor och bli sängliggande igen - men med nya verktyg dvs. Mindfulness-boken och övningarna därtill - och fortsatt träning förstås - känns det som jag är på helt rätt väg!

TACK alla ni som peppat mig och stöttat under året! Otroligt värdefullt 💚

Det är viktigt med målbilder - och en kort tillbakablick, för att få bekräftat att man gör framsteg! "Att må toppen & att nå toppen"

Att ha kommit så här långt, trots allt, gör mig väldigt glad idag 💚 Och att jag råkat bli sisådär 8 kg lättare under tiden, det ser jag bara som en bonus 👍

Hälsokramar från Ulrika

Mindfulness gick rakt in och berörde

När jag häromdagen råkade komma in på Marie Helanders blogg, och läste hur hon beskrev värk som att ständigt ha en elak följeslagare, som gör dig både ledsen, trött och arg - träffade orden mig direkt. Budskapet "Du är inte din smärta" gjorde mig nyfiken och hennes boktips; "Mindfulness - En väg att hantera smärta" lät intressant. Så jag reserverade boken på Höganäs Bibliotek med en gång och hämtade ut den i förra veckan.

Igår dök en fin minnesbild upp på min Facebooksida; när jag och min syster var på Sofiero för exakt ett år sedan. Den bilden innehåller både härliga minnen av sol, skratt och tjejsnack, fika och vackra blommor. Men just igår - och även i dag - gör den mig påmind om att det var exakt där och då som jag först uppmärksammade värken i vänsterfoten. Efter en lång dags promenerande, tänkte jag först att det berodde på fel val av skor, och kunde inte i min vildaste fantasi gissa att det handlade om diskbråck med ischias/nervsmärta... Inte heller kan jag idag förstå att värken är densamma, ett helt år senare...

Nu har jag en "värkhistorik" som går ännu längre bak i tiden och inte "bara" ett år, så det är med andra ord hög tid att hitta nya sätt att hantera vardagen. Därför ska jag läsa boken ordentligt. För redan när jag började läsa några delar av boken, med personliga återberättelser, kom tårarna... och oavsett hur många tårar som vill komma ut, ska jag verkligen läsa hela boken och göra övningarna. För att sluta kämpa mot smärtan, och istället leva med den på bästa möjliga sätt! 

Har du kanske erfarenhet av kronisk värk eller ihållande smärta? Vill du dela med dig av några goda råd? Jag tar tacksamt emot dem! Och lovar att återkomma med mina reflektioner från bokläsandet och övningarna!

Måndagskramar från Ulrika

Att fånga dagen och göra det bästa av stunden!

Det är något som känns extra viktigt så här efter semester och ledighet. Jag har redan varit i gång en vecka och det finns mycket att göra - vilket kändes lite stressande igår. Men, hälsa och träning är allra viktigast, så när jag nu hade anmält mig till några av Sans och Balans gratiserbjudanden denna veckan, blev det helt enkelt en förmiddagspaus. Jag var på föreläsningen "Rygghälsa", då naprapaten Björn Hjortstad både berättade och visade olika övningar. Väldigt nyttigt! På väg ut från föreläsningen pratade jag med en tjej som också opererat ryggen och vi delade olika erfarenheter. Därefter njöt jag av en god lunch hemma på altanen, innan jag lite snabbt hämtade en reserverad bok på bibblan. Jag hade lovat att köra min pappa till sjukhuset, för återbesök efter en ögonoperation och bestämde mig för att göra pausen, medan jag väntade på pappa, till en trevlig stund - utan stress.

Parkerade vid Kärnanparken i Helsingborg och tog med mig den lilla tygpåsen som jag packat ned nylånade boken, en handduk och min lilla börs i. Och passade på att njuta av solen och utsikten! Så gjorde jag något helt otippat också... Köpte en liten mjukglass med lakritsströssel! Mmm, som jag njöt! Så hann jag läsa första sidorna i boken "Mindfulness - En väg att hantera smärta" - som verkar spännande! Bara orden på baksidan låter ju toppen; "Den här boken inger ingen falsk tröst, däremot gott om hopp. Läs den, lev den och förbättra din livskvalitet. Det går!"

Tar med mig de andra små intrycken från parken också; förälskade par, kvinnan med snygga klänningen på bänken bredvid, vackra blommor, fotografen som skrattade högt medan hon förevigade ett brudpar, de lekande hundarna och skolungdomar som förmodligen hade gympa. Och så trevliga samtal med pappa i bilen förstås! 

Alla dagar blir inte som man tänkt sig, men kan bli riktigt bra ändå!

Tisdagskramar från Ulrika

Dansa i högklackat!

Så har jag haft semesterdagar på riktigt! Umgåtts med min familj, besökt vänner och njutit av mängder med frisk luft, god mat och en del salta bad. Firat födelsedag och blivit bortskämd, varit på fest och fyllt på "goda vänner-kontot". Det bästa av allt var nog att jag på sätt och vis nått ett delmål något tidigare...

Redan efter operationen, när jag märkte att nervsmärtan i benet och foten inte alls gett med sig, hade jag tanken på att dansa i högklackade skor igen. Efter månader av rehab, när rörligheten blivit bättre men värken var kvar, preciserade jag tiden för delmålet lite mer. Att kunna ha högklackat när jag och kära maken firar vår 10-åriga bröllopsdag i augusti....

Häromdagen ringde min läkare för en slutlig avstämning, som resulterade i att jag nu "officiellt" är frisk - även om varken knoppen eller kroppen kan hålla med om det. Kanske var det därför som jag struntade fullständigt i konsekvenserna och använde mina nya fina "toffel-sandaler" med klack hela lördagskvällen? Och dansade! Utan att få mer ont. Ibland funkar "Just do it"-principen riktigt bra!

"Ingen sommar utan salta bad"  - eller hur?

Semesterkramar från Ulrika

Rabarber & Körsbär i mängder

Vi har minst sagt massor med rabarber i trädgården. Något som jag tänker på var och varannan dag. Att nu ska jag minsann plocka in och göra saft eller frysa in eller baka en kaka. Men så vill jag ju själv gärna smaka och då ska kakan helst inte innehålla vetemjöl eller socker, vilket är en liten utmaning. 

Samtidigt råkar det vara så att just rabarber är något som bör undvikas av samtliga fyra blodgrupper - om man nu vill tro på den teorin (vilket vi gör). Så varför då ens ta in rabarber tänker du kanske? Jo men det går ju inte att ge bort all rabarber - och om jag har ätit rabarber (i små mängder) i större delen av mitt liv, tror jag inte att det kommer ske någon allvarlig försämring av min hälsa om jag äter en eller två bitar rabarberkaka. Eller hur?

Så i helgen ska jag prova ett recept på rabarberkladdkaka, som är glutenfri och som innehåller kokossocker och vaniljpulver. En utvärdering kommer i nästa inlägg...

bild från pixabay.com

Till dig som gärna njuter av ett "helt vanligt" bakverk kan jag tipsa om helt fantastiskt goda körsbärsmuffins! Vi fick nämligen mängder av körsbär (eller om de kallas bigarråer) i veckan och vad skulle vi då hitta på (förutom att äta mängder av de goda rackarna förstås!). Jo, då blev det alltså muffins - som jag ju bara var tvungen att provsmaka... Som sagt - ingen regel utan undantag!

Så här blev körsbärsmuffinsen! Vi hade bara stora formar, så det blev bara sju stycken i stället för tolv som receptet utlovade. Goda blev det i alla fall!

Lyxigt värre att få hem stora lass med körsbär!

Ha en fin helg!
Hälsokramar från Ulrika

Komma igång med träningen

Att göra träning till ett naturligt inslag i sin vardag är lättare sagt än gjort. Den som har värk vet ofta inte om det ens går att träna, utan att må sämre efteråt. Det kan vara svårt att veta vilken sorts träning som är bra. Den som mår alla tiders genom att ligga i soffan och läsa en tidning eller alltid ta bilen till jobbet; den personen kan behöva en spark i ändan för att komma igång. En person som tränar 2-3 gånger i veckan och känner sig ganska vältränad, men som hela tiden åker på en rackarns förkylning eller måste vara hemma och vabba och sedan måste jobba ikapp; den personen tycker kanske att det är helt omöjligt att få struktur igen. 

Känner du kanske igen dig i någon av beskrivningarna? Här kommer några snabba och enkla tips, som tar dig från tanke till handling!

• Ta ett aktivt beslut. Gör fysisk aktivitet till ett åtagande och förnya ditt beslut varje dag. 
• Gör en realistisk planering med kortsiktiga mål. Skriv när, var och vad du ska göra (exempelvis innan jobbet, längs havet, på gymmet)
• Plocka fram dina framgångsfaktorer. Hur kommer träningen att få dig att må - fysiskt, psykiskt och mentalt. Hur påverkas energinivån och humöret?
• Identiefiera dina hinder. Allt från trötthet, dåligt väder, brist på motivation till tidsbrist. Ett tips är att ligga steget före i all planering, som t.ex. att packa träningsväskan redan kvällen innan.
• Mät dina framsteg. En viktig punkt, tycker jag. Skriv ner hur långt du sprang eller hur många repetitioner du gjorde på en viss styrkeövning och stäm sedan av efter två veckor eller en månad.
• Ta stöd av ditt sociala nätverk. Berätta om din träning, försök träna med någon vän eller familjemedlem. Då brukar det kännas svårare att dra sig ur.
• Ha realistiska förväntningar. Tänk på att lite aktivitet är bättre än ingen alls och acceptera tillfälliga svackor. Ibland går det alldeles utmärkt att göra några få övningar hemma, om du inte hann till gruppträningen. Och ibland kan en morgonpromenad var minst lika bra som den där joggingturen på kvällen!
• Ge dig en belöning (efter genomförd träningsvecka). Också en favorit! En liten morot behöver vi alla emellanåt och det kan vara en smarrig lunch eller kanske ett nytt träningsplagg?
• Träna det du tycker är roligt. Mycket viktigt och egentligen en punkt som borde hamna lite högre upp, redan vid planeringsstadiet. För utan att känna glädje, är det svårt att bibehålla engagemanget, eller hur? Att variera sin träning är också bra, så att du inte tröttnar på det vanliga veckoschemat.
• Kom igång och fortsätt = sista punkten och en utmaning förstås. Det finns inga undantag eller genvägar när det gäller träning och hälsa, för fysisk träning går inte att spara, så skapa rutiner för regelbunden fysisk aktivitet! Det kan vara så enkelt som att skriva upp ett träningsschema, i stil med mitt "Sommarschema" (se tidigare blogginlägg "Kan jag också få sommarlov").

Och kom ihåg att en promenad på ca 30 minuter varje dag är en himla bra start! Det behöver ju inte handla om någon allt för avancerad sport. Lycka till!

"Fysiskt välbefinnande är inte bara en av de viktigaste nycklarna till en mer hälsosam kropp, det är också grunden för dynamiskt och kreativt tänkande"  - John F. Kennedy

Ha en fin tisdag!
Hälsokramar från Ulrika

PS. Jag hämtade de kloka punkterna från Nordic Wellness blogg

Målarträning och snabbaste promenaden

Just nu är vi i slutfasen av renoveringen i vårt sovrum och övre hallen.  Ett projekt som har pågått ett tag och som inte har haft någon tight deadline (ett projekt som jag säkert kommer att presentera mer av i Simsalabims blogg). Allt eftersom veckorna har gått och förbättringarna blivit allt mer synliga, har lusten att flytta tillbaka till ovanvåningen vuxit sig starkare. Senaste veckan - och speciellt i helgen - har vi varit extra flitiga. Väggar och tak, dörrar och inredningsdetaljer har målats. Däremellan har det blivit stavgång, bassängträning och igår kväll en snabb promenad. Faktiskt den snabbaste sedan jag blev sjuk i september - hurra för det! 

Så trots att jag känner mig ganska trött just nu, är jag grymt nöjd. Med mina rehab-framsteg, med renoveringen - och med fortsatt nyttig (och god!) mat. Och det faktum att det går utmärkt att träna hemma - med målarpenseln som verktyg - så länge arbetsställningen är rätt och magmusklerna påkopplade; det känns jättebra!

Lycka är att få så här smarrig middag serverad, efter en kvällspromenad!

"Ha alltid en flaska mousserande i kylen - för att fira dina framgångar" - eget ordspråk

Nu råkar jag gilla just bubbliga drycker och även om mousserande vin inte passar min blodgrupp, är det väl värt ett eller annat undantag från regeln mellan varven. För att få den där härliga känslan av att ha uppnått ett delmål - och faktiskt kommit vidare. Sedan är det såklart upp till var och en att byta ut mousserande mot något helt annat; som exempelvis den där boken eller tavlan eller fina blomman...

Måndagskramar från Ulrika 

PS. I nästa inlägg kommer tips till att komma igång med och hålla träningen vid liv. Något som jag själv måste påminna mig om varje dag...

Ingefärslemonad, renovering & burgare

Jag har inte tagit semester från varken hälsa, rehab eller den här bloggen - bara så du vet! Det har bara kommit lite annat emellan. Som en utställning med företaget, en hel del renoveringskoordinering på hemmaplan och sommarlovsaktiviteter för kära dottern - vilket även innebär att jag har halvtidssemester (i kombination med rehab). Inte nog med det, så hälsade en förkylningsbacillusk på i slutet av förra veckan också.

Träningen har därför fått göra en liten paus och det var först idag som jag provade en "light-version" av bassängträningspasset. Det var nog den mest skonsamma träningen för kroppen just nu! Fick återigen bubbelpoolen för mig själv en stund och kände mig sedan redo för en innehållsrik tisdag, som bl.a. innehöll "ja må du leva-sång" för kära maken.

Nu ska vi iväg och fira med en smarrig middag på Restaurang Garage (ja, jag lovar att inte snyta mig vid bordet) och jag tror minsann att vi båda kommer göra ett undantag från blodgruppskosten och njuta av en mumsig burgare!

Så får jag fortsätta kurera mig imorgon. Kanske ska testa huskuren ingefärslemonad, som jag hittade hos "Mitt Kök"? Har du tips på någon bra, nyttig och naturlig förkylningskur?

bild från Mitt Kök

bild från http://garagebar.se/

Tisdags-Kramar
från Ulrika

Faktorer som hjälper mot stress

Kommer du ihåg den där artikeln jag länkade till i ett tidigare blogginlägg? Under rubriken "Orka vara ledig" lyfte jag fram tre av tio punkter om hur det går att reducera stress. Idag tar jag upp några fler, som jag även behöver påminna mig själv om:

• ta djupa andetag - hög tid för yoga-övningar, som är ett bra sätt att få in nytt syre och låta kroppen slappna av
• gå en promenad - för att rensa huvudet och fylla på med endorfiner
  
  
• köpa hem växter - eftersom växter både är luftrenare och bidrar till lugn. Så här mitt i sommaren fyller jag huset med blommor från trädgården!

• visualisera något bra - för att återfå fokus. I mitt fall kan det vara att visualisera hur jag uppnår mitt hälsomål!
  
  
• slappna av i musklerna - enkelt och otroligt effektivt. Bara genom att spänna och slappna av olika delar av hela kroppen, liggandes på golvet, stranden, i trädgården eller i sängen, kan du känna stor skillnad!

Jag gillar inte att jaga kalorier och strävar absolut inte efter att bli smal som en modell, men efter en enkel bildsökning efter citat kring stress, hittade jag den här meningen och tyckte att budskapet var ganska talande...

"If stress burned calories, I´d be a supermodel"

Vilket är ditt knep för att slappna av och släppa eventuell stress? Blir glad om du vill dela med dig!

Onsdagskramar från Ulrika

Inga regler utan festliga undantag!

Många nyfikna frågor kring varför vi äter enligt vår blodgrupp blev det under årets midsommarfirande - och det är alltid roligt att berätta. Att leva och äta så hälsosamt som möjligt vill jag ju försöka göra resten av mitt liv, för jag har mått så mycket bättre av det!  Som jag skrivit tidigare, har vi anpassat kosten så gott det går vid festliga tillfällen - för att följa det vi bör äta så bra som möjligt. Men, ibland är det bara hur trevligt och enkelt och gott som helst att göra ett undantag eller flera!

I fredags lunch åt jag sill, potatis och gräddfil. Som jag egentlige borde undvika. En supersmarrig fördrink (en Mojito med rabarber) slank ner på den soliga altanen. Mumsfilibabba! Förrätten var en räkceviche med yoghurtsås, gurka och chili. Skaldjur är bra men vitt vin därtill mindre nyttigt. Huvudrätten; grillad kyckling, sötpotatisgratäng och sallad med fetaost, melon och jordgubbar var ju riktigt nyttig. Och fantastiskt god! Vi fixade efterrätten och visst hade vi kunnat testa en chokladdessert på annat vis, men istället blev det en helt vanlig chokladpannacotta med jordgubbar. Jag drack även en kopp kaffe till det. 

Och ska jag berätta något mer? Jo, efter allt det här mumsiga  (och superroliga lekar!) "råkade" jag även få i mig några ostbågar och dumlekolor - hoppsan!

Ha en fin måndag!
Kramar från Ulrika