En blick i backspegeln & några tips

Dag två med min nya blogg och det känns verkligen jätteroligt! Idag tänkte jag göra en kort tillbakablick, så att du lättare kan hänga med i mitt tänk. Därför blir det en del "sjukhistoria", trots att jag är väl medveten om att man inte bör "älta" det som hänt. Jag älskar verkligen positivt tänkande och målbilder, att leva här och nu - med blicken framåt. Samtidigt är det ändå både viktigt och sunt att samla ihop sin historik, för att veta vad som gick galet - främst för att undvika att hamna där igen. I det här fallet tänkte jag ge dig första delen i min berättelse om hur och varför jag opererade ryggen.

Diskbråck konstaterades i mitten av september, precis innan jag skulle springa Helsingborgs Marathon i lag. Jag tvingades sjukskriva mig (en mardröm för en egenföretagare) och följde min sjukgymnast Gunilla Björkqvists (OM Rehab) instruktioner. Benen i 90-grader så att ryggen fick vila, korta och väldigt försiktiga promenader och övningar á la McKenzie. Värken i fot och vad höll i sig och det drog sig även uppåt baksida lår. Efter ca fyra veckors sjukskrivning försämrades läget ganska drastiskt, nästan över en natt. Dessförinnan hade jag redan fått nya mediciner och den där natten, då jag fick mer ont, provade jag den starkare medicinen Tramadol. Som läkarna på Ortopeden kallade "rävgift", jo, jag tackar... 

Dagen därpå kräktes jag nämligen och var helt utslagen. Jag kunde knappt stödja på vänsterbenet, men lyckades i alla fall få iväg dottern till skolan, med hjälp av vänner (min man var såklart bortrest precis vid det här tillfället). Jag var så pass dålig att jag inte heller kunde ta mig till den inplanerade magnetröntgen på Helsingborgs Lasarett på kvällen. Något som kändes extra tråkigt, eftersom jag såklart ville veta vad exakt som orsakade smärtan!

Morgonen därpå skjutsade min man mig till Ortopedakuten i Helsingborg och jag fick åka rullstol från bilen in till receptionen. Togs emot av en trevlig sköterska som först kunde konstatera feber. En stressreaktion kanske? Därefter kom vi in till ett läkarrum och jag blev undersökt. Med samma konstaterande som tidigare; diskbråck. Det tråkigaste av allt var att få veta att varken muskelavslappnande eller en morfintablett skulle göra mig smärtfri. Där och då provade jag den muskelavslappnande varianten (Paraflex) och lyckades gå själv ut till bilen - hyfsat nöjd och med hopp om att det nu skulle kännas bättre. Vi hann knappt komma hem förrän smärtan tilltog; den muskelavslappnande medicinen hade alltså inte hjälpt. 

Kryckorna - mina bästa vänner under ett par månader! Den här bilden tog dottern i oktober (2015), då jag endast klarade att stå upp sisådär 1-2 minuter åt gången, innan smärtan i benet blev outhärdlig.

Under nästa dag "utvärderade" jag även morfintabletten, men märkte ingen skillnad. Jag klarade inte att gå normalt, utan var tvungen att hänga över min man när jag skulle ta mig till toaletten. På kvällen efterlyste jag kryckor via Facebook och fick napp direkt. Och inte visste jag då att de skulle följa mig en lång tid framöver...  

Dagen därpå (en lördag) ringde vi efter ambulans, eftersom jag inte kunde ta mig nerför trapporna.

Nu pausar jag tillbakablicken och väntar med att berätta "ambulanshistorien", som min dotter fortfarande tycker är ganska spännande... Du som mot förmodan är nyfiken på att veta mer redan nu, kan förstås få en "snabbversion" via min andra blogg.

Dagens tips!

1. Använd sociala medier när du behöver hjälp eller tips! Jag lyckades hitta ett par kryckor på bara några minuter
2. Våga dela med dig av hur du mår! Ibland kommer tips och hjälp från oväntat håll - och det är ju faktiskt så att andra människor har ingen aning om vad du råkar ut för eller mår, om du inte berättar det eller ber om hjälp
3. Ifrågasätt den medicin du får och ha med dig en nära anhörig/vän när du får vård! Jag vet att det är tufft att stå på sig, särskilt när man samtidigt har fruktansvärt ont, men det är då som en vän eller partner kan stötta dig och vara den som lyssnar, antecknar och ställer frågor. 

Det var allt för idag!
Hälsokramar från Ulrika